I min gamla blogg skrev jag ett inlägg om 7 kreativa och inspirerande filmintron. En av de scenerna jag skrev om där är min favorit från filmen ”Kiss kiss bang bang” som har ett intro väldigt inspirerat av klassiska detektiv-noveller från 1950- 60-talet med siluetter och snygga färger. Jag tänkte därför att det kunde vara kul att samla lite posters som kör ett inte helt olikt tema, där de på olika sätt med typografi, färger och bilder försöker kommunicera lite gamla vibbar. Så här är 7 snygga filmposters med gamla vibbar:
Burn after reading
Burn after reading är en rätt udda film där allt inte riktigt går som karaktärerna har tänkt sig. Filmpostern för den här filmen kör lite samma stil som introscenen för Kiss kiss bang bang med teckensnitt och färger som andas mycket gamla spionthrillers av regissörer som Hitchcock och deckar-noveller. Nu är gamla deckare inte ett lika centralt tema i Burn after reading som i Kiss kiss bang bang, men det handlar ändå om spionhemligheter som hamnar i fel händer (bland annat en en Brad Pitt som puckad gyminstruktör), så jag tycker ändå att postern passar filmen bra.
Rubber
Rubber är en ny film om något så konstigt som ett däck som blir medvetet och spränger folks huvuden med tankekraft. Nej jag hittade inte på det där själv – det är en riktig film! Han som regisserade filmen Rubber måste antingen vara ett säljargeni eller väldigt bra på marknadsföring, för tänk dig själv att försöka sälja in den här idén för att få den finansierad av ett filmbolag? Nu så distribueras filmen av Magnet som också ger ut filmer som Hobo with a shotgun, så det är inte som att filmen ges ut av Universal studios direkt. Rubber är ett slags experiment genom att ta den gamla beprövade mördaren från gamla skräckfilmer men istället för att han springer runt med en hockeymask eller randig tröja och knivhandske så är det alltså ett bildäck som mördar folk ute på landsbygden. I och med att filmen verkar ha så mycket paralleller till skräckfilmer från 70- och 80-talet så är det ju passande med ett gammaldags filmomslag – och ett snyggt sådant.
Grindhouse
Grindhouse är dubbelfilmen av Tarantino och Rodriguez som släpptes som två separata filmer här på bio i Sverige; Death Proof och Planet terror. Med Grindhouse ville de två regissörerna återskapa känslan och den sunkiga kvalitén från filmerna som gick på Grindhouse-biograferna i USA på 70-talet. Grindhouse-filmer var oftast independent-filmer med låg budget som innehöll mycket våld, naket, blod och politisk inkorrekt humor. Biograferna låg ofta i delarna av staden med lite mindre attraktivt bostadsvärde och det var inte helt ovanligt att uteliggare kom in och sov när filmerna spelades upp. Med Death Proof och Planet Terror har de verkligen lyckats återskapa den risiga bildkvaliteten med flimmer, gulaktiga färger och hack och samma känsla för stilen har även getts för filmaffischerna.
The Bank Job
The Bank job är en film med Jason Statham som utspelar sig på 70-talet om ett gäng bankrånare och deras försök att gräva sig in i en bank i London och ta allt glimmande godis som finns där i. Filmaffischen verkligen andas 70-tal med inramningen, valet av foto med Statham i en gammal bil och de lite urblekta färgerna som ger en polaroid-känsla.
Lock, Stock and two smoking barrels
Lock, stock and two smoking barrels är en gangsterfilm av Guy Richie som likt alla andra filmer han har gjort innehåller många färgstarka skurkar. Däremot har jag inget minne av att filmen hade något som liknande filmaffischen i sig, men det kanske likt många andra filmer i den här listan – är ett sätt att ge associationer till gamla deckare och heist-filmer.
The House of the devil
The House of the devil är likt Grindhouse-filmerna ett försök att återskapa en speciell typ av fimperiod. I detta fall handlar det om början av 80-talet och början av ett gäng skräckfilmer från 70- och 80-talet med satanistiska kulter och skräckfilmer av typen ”slasher” så som Alla helgons blodiga natt. Likt Alla helgons blodiga natt så handlar The House of the devil om en barnvakt som får en lite otrevligare kväll än vad hon hade hoppats på. Jag tycker inte att The House of the devil är så värst bra, men jag måste säga att de verkligen har lyckats med att återskapa känslan av en tidig 80-talsfilm både för själva filmen och för affischerna. Kul kuriosa är att med The House of the devil gick de till och med så långt att de släppte filmen på VHS till alla gamla skräckfilms-nostalgikers förtjusning.
V for Vendetta
Filmaffischerna för V for Vendetta är tydligt inspirerade av propagandaaffischer från andra världskriget och liknande. Jag kommer främst att tänka på de som Sovjetunionen körde med på den tiden. Du har ritade figurer, skarpa teckensnitt och mycket röd färg. Det känns också väldigt anarkistiskt med karaktären V:s symbol med samma bokstav. Skaparna av filmen och serietidningarna som filmen är baserade på har varit väldigt medvetna om politisk och totalitär symbolik då fienden i historien kör mycket rött och svart och har symboler som påminner mycket om nazisternas.
Lämna ett svar